Ja snart ska jag sätta mig i bilen för att åka på läkarbesök hos BUP så jag kanske kan få en ny medicin. Min OCD har bara blivit värre så vi måste åka in så jag kan få någon medicin som får mig må bättre. Hoppas pappa och jag kan övertala mamma sen efter mötet att jag ska få åka till Ängel imorn. Saknar henne. Hon är den ända som riktigt förstår mig. Saknar min Linus gör jag också. Tycker sommarlovet varit så kort, inte hunnit med allt jag velat. Hade velat vara mycket med ängel, åka till vännerna i Trönö, åka till Jennifer, Tälta, åka på semester, färga håret ( vilket verkligen måste göras snart för annars blir jag galen!!, det blonda är för tunt, needs more blond! D:
) och fler saker jag säkert glömt skriva nu. Men ahja. Men nu måste jag gå för jag måste åka till läkaren D:

Obsessive thoughts rage throughout the mind.
Worries and fears only increase with time.
An unwanted intrusion of an unbearable kind.
A silent head is a thought sublime.

But it does not end on a mental note.
Compulsions will follow, and all your time you'll devote,
To satisfy them every single day.
When others ask "Why?"
"Because I have to," you'll say.

To fulfill a need, to create order,
That is just part of Obsessive-Compulsive Disorder.

Jag mår dåligt nu,ja . Det får tankarna snurra otroligt. Jag vet inte. Jennifer är sur på mig för att jag inte kommer till henne för att jag skäms för mig själv, för att hon tycker jag är löljlig.Robert testade jag att sluta prata med och när jag inte börja prata med honom märker jag att han aldrig börjar prata med mig. Känns rätt, jag vet inte. Som om jag inte är intressant att prata med, som om han bara svarar mig för att man är trevlig om man svarar. Ja man kan väll säga att jag känner mig ganska oälskad. Och ända sen jag slutat att liksom prata med robert först. Så drogs jag in i det och gjorde så med ängel också. Och då blir det inte att vi pratar så mycket. Förut visste hon min minsta lilla tanke. Nu känns det som hon inte vet någonting om hur jag känner. Jag kommer ihåg när vi kom hem från grönan och vi låg i min säng och hade pratat och hon visste allt om mig. Känndes som hon kände mina känslor, kände mina tankar. Men nu vågar jag knappt tala om allt för henne. Jag vet inte varför. Jag har förlorat mina vänner för att blivit anklagad för något jag inte gjort. Men jag kan iallfall stolt säga att jag avslutade den vänskapen med att jag vet att jag inte hade gjort fel då. Dom hackade ner på mig och en av dom började påvärka alla dom andra mer och mer. Det som smärtar mig lite av det är att dom inte värkar sakna mig, att dom lät mig gå så lätt. Jag vet att jag gjorde rätt, jag talade om hela situationen för ängel,jennifer och mamma och pappa. Och dom sa att jag gjorde rätt. Nu kan jag knappt se dom längre. Av att se dom blir jag så arg att jag måste gå därifrån. Har fått byta lektioner för att jag ska ha så lite lektioner med dom alla som möjligt så jag ska slippa må dåligt. Jag saknar många av dom som aldrig la sig i. Men skulle man fråga dom nu skulle dom nog vara arga på mig dom med för att dom andra manipulerat dom. Och då håller ju dom såklart med dom. Och en sak som jag fått veta sen jag lämnade er. Att en av er har gjort såhär förut. Jag hatar henne för det. Manipulera ut någon sådär bara för att hon avundsjuk. Usch. Det gör seriöst ont i hjärtat när jag tänker på det.Jag har även blivit väldigt utseende fixerad. Dödade mitt anisikte i fredags och det är onsdag nu och det har fortfarande inte läkt. Så jag har missat skolan mycket. Vilket alla tjatar på mig om att jag måste sköta. Jag saknar Ludde. När det blir såhär svårt vill jag så gärna bara ta självmord så jag får träffa min lilla vove igen.Min bror. Nu gråter jag. fan.Men jag får inte dö för ängel. Hon är det ända som står i vägen för mig och döden. Men jag vet att vi för länge sen sa att om någon av oss vill dö,och var helt säker på det. Så skulle den andra följa med. Jag känner mig så oälskad.

Jag tror jag har svaret på varför alla som börjar med så dåliga saker för att få slippa sina ångest. Och inte använder bra saker för att slippa ångesten. Det finns inget som hjälper, bara en sak. Att försöka göra det synligt att man mår dåligt, så man ska få hjälp. Det är därför vi tar droger, det är därför vi röker, det är därför vi skär oss. Men sen finns det ju såklart också andra anledningar till att man börjat med dom sakerna. Men vi gör det för att någon ska se oss och verkligen förstå att vi mår dåligt. Till slut ser dom oss, men inte som vi ville bli sedda. Dom ser oss som att vi behöver proffetionell hjälp. Dom tvångsinlägger oss. Dom tvingar ifrån oss ifrån våra sätt att må bra, att visa att vi mår dåligt, så som skära sig och så. Men vi vill ha kärlek, att människorna runt omkring oss ska hålla om oss och säga att dom älskar oss och dom ska hjälpa dig. Men människor gör oftast inte så. Dom väljer att hjälpa oss genom att tvångsinlägga oss.

Åkte hem från Ängel i fredags, hade glömt att bussarna inte tar kontant längre och jag hade glömt att jag hade kort. Så jag trodde att jag inte hade kommit på bussen om jag inte hade laddat min mobil innan så jag kunde ta sms biljett. Och pappa läggs in idag. Idag är den dagen vi så länge väntat på. Att pappa ska få operera sina ben. Hans bröder skulle antagligen komma och hälsa på honom och då ska jag försöka ta mig till Björklinge så jag kanske kan få följa med. Pappa fick sal 10.Han hade 2 rumskompisar som var väldigt gamla, gamlare än honom. Pappa fick ta blod prov och jag sa. ''Nu är det din tur''. Pappa fick ju följa med mig i onsdags och ta blodprov och gav mig närhet och trygghet. Tycker ju ientligen inte om att ge blod. Gillar inte tanken på att ta ut mitt blod ur min kropp, där det hör hemma. Och sedan ge dom till massa läkare som jag inte vet vad dom gör med det. Säkert mer än dom säger att dom ska göra. Jag litar inte på läkare. Pappa är nog nervös. Men han sa att han inte var det. Men jag är nog mer nervös än honom. Det kom en sjuksköterska som hette typ Holga eller Olga, hörde inte helt. Jag frågade pappa om jag kunde få behålla hans band runt handleden sen när han kommer hem. Det fick jag. Nu är dagen här, den vi väntat på så länge. Nu ska han opereras. Jag har längtat så länge. Men varför vill jag just nu att han inte ska opereras?.Jag vill ha min pappa här. Min älskade underbara pappa. Imorgon vid klockan sju skulle han opereras typ. Jag och mamma åkte iväg och jag gav pappa en puss. Inte ofta jag ger pussar till mina föräldrar. Under bilresan hem från Enköping fick jag förklara för mamma hur hon skulle åka för hon hittade inte från Enköping till Uppsala. Men det gjorde jag. Satt under hela bilresan och pratade på som en papegoja. Inte ofta jag pratar så mycket. Särkillt inte med mamma. När vi kom till Uppsala åkte vi in till min farbror och hans fru. Jag drack mjök och åt kokosboll. Vi hälsade på deras nya hund, Milous lille bror. Dom har döpt den till Linus. Tycker det är så fel. Linus hette deras första hund som nu är död. Känns ersättande. Även om det inte menas så så döper man liksom inte sina djur bara till samma namn som det den andra hette. Dom kanske vill se Linus i den nya hunden. Jag vet inte. Det gick rätt så bra att vara hos dom. Med hjälp av hunden så kunde jag släppa mina tvångstankar på något sätt. Och vi hade även Milou med oss in. Mamma sa att hon aldrig kommer glömma när dom sa nej till att skaffa hunden och att dom inte hade pengar till det till mamma när hon pratade med dom i telefon.10 minuter senare ringer hon och säger. ''Vi ska ha hunden!''.Han liknade en tax litegrann. Han var väldigt liten och söt. Men stör mig på namnet. Ingen kan ersätta Linus. När vi kom hem så kändes det så tomt utan pappa. Jennifer fick inte komma under veckan för Cissi för hon hade varit borta 18 skoldagar denhär terminen. Och Veve kan ju inte vara här hela veckan för hon är allergisk mot djur och hon skulle max kunna vara här en dag. Och ängel kunde inte. Känner mig så ensam. Jag vill att det ska vara fredag. Då är min pappa hemma. Vad ska jag göra hela veckan?.Jag vill dö. Men jag vet inte om jag vill det ändå. Mådde så dåligt ett tag hos ängel idag. Mådde så dåligt för jag känner mig så misslyckad. Jag har ingen talang. Jag är missnöjd med helgen med ängel. Har inte njutit av hennes närvaro för jag har bara varit trött antagligen pågrund av Risperdalen som jag nu börjat med. Och inte prata om djupa saker, inte tagit foton, inte sett på film. Ingenting. Jag mår så dåligt när jag ser ängel. Hon är precis så som jag vill se ut. Hennes kropp, hennes hår, hennes ansikte. Jag är så avundsjuk .Jag har tappat bort några av mina piercingar som jag fått av ängel.Jag får ångest för det.Vill ha dom. Dom är fina och jag har fått som av henne.KODSDSNFNDDFFDKDFKDFKDFKFDKDFFD

Nu skjuter dom raketer för att fria ett nytt år. År 2011.Idag la jag märke till att det inte bara är julafton jag hatar, det är alla högtider. Hatar att vissa får sitta ensamma på dessa dagar. Fyvärkerier är för fina för nyårsafton. Ett nytt år är inte så himla speciellt enligt mig att man ska skjuta så vackra raketer för det. Kanske om några gifte sig, för kärleken. Jag blir arg och får ångest av att bara titta ut genom fönstret och höra fyvärkerierna smälla. Vill faktiskt självskada mig. Har fått större känsla för att skada mig när jag mår dåligt nu. Men jag underviker det, för jag vet att det inte är bra. Jag frågade mamma imorse vid kl fem om jag kunde få ta navelpiercing. Hon sa ''Nej, nu räcker det väll?''.Jag svara att jag har ju bara en, i näsan. Om man inte räknar med i öronen också. Fast jag har ju tagit navelpiercing igår men det vet inte dom. Tror inte jag ska låta dom veta förren dom säger ''Okej då, du får pierca dig''.Eller när jag flyttat hemifrån. Då kommer dom nog inte bli arga. Jag saknar ängel redan. Åwh jag älskar raketer, men dom är alldelles för fina för nyårsafton. Ängel ringde och lät så glad, sen kommer jag och låter så deppressiv, känner mig som värsta glädjedödare. Mamma ville att vi skulle ta fram ciderflaskan som ser ut som en champange flaska och skåla. Men pappa och jag skrek nej. Alla säger ''Gott nytt år till mig'' och Jag blir deppig och arg och får en himla massa andra känslor. Varför känner jag såhär?.Kanske för att jag i alla mina femton år antingen firat alla högtider med släkten som är i mammas och pappas ålder och det finns ingen i min ålder. Så jag har blivigt ignorerad. Eller så har jag bara varit hemma med mamma och pappa som är så tråkiga när dom inte är i min ålder. Jag börjar gråta nu. Jag saknar Ludde. Det kanske är därför jag hatar alla högtider?, för att Ludde inte är med. Jag vill ha min Ludde tillbaka. Jag vill till Ludde. Jag vill till inget.

Jag drömde inatt,(Eller imorse Eftersom jag vänt på dygnet igen.)En av dom hemskaste drömmarna jag drömt.Jag kommer ihåg rädslan sen tog det slut. Det slutade i totalt mörker och jag vaknade.

Tänker inte berätta om vad jag drömde om.

Det var inte överdos. Mådde illa av det ändå men tydligen måste man ta ca 10 gånger högre dos än vad jag tog för att få i sig överdos av Fontex. Asso,jag visste ju att det inte var överdos. Eftersom man inte kan ta självmord av Fontex ju. Men något vare iallfall eftersom jag mådde så dåligt. Men det blev bättre nästa morgon.Msn vill inte sammarbeta. I'll go rage on msn!. Jag har nyss lagt fram saker jag ska ha med mig till Ängel sen imorn.

Juste. Imorgon kl 9 så har jag möte med min psykolog, en man som är expert på OCD min lärare/mentor mina föreldrar och Ann. Ann som var min lärare när jag var liten och alla har tjatat på mig att dom vill att hon ska få komma till mötet men jag har sagt nej.Mamma tjatar ''Men Ann som känner dig'', ''Men Ann som tycker så mycket om dig''. Men det var när jag var liten. Folk växer upp. SLÄPP DET. Och hon kände aldrig mig. Men i måndags tror jag det var så ringde rektorn och sa att hon vill att Ann skulle vara med så hon fick väll vara med då.  ska prata om jag kan få lämna in uppsatser istället för prov. Och ta ett snack med min lärare/mentor eftersom hon är elak mot mig och pressar mig. Om vi har kvartsamtal så säger hon jämt ''Jag vill att du ska fråga mig mer''. Men under matten om jag frågar om hjälp så svarar hon bara typ. Ja men du räknar ju såhär .. -.-'' eller ''Det står i boken!''.Och en gång så frågade jag bara vilken vecka det var och hon ba ''Tss,37!!''.Hon är grinig och lyssnar. Hon värkar inte förstå att jag mår dåligt tror Veve, pappa och jag. Förut när jag hade min andra psykolog så hade vi möte men allt jag fick var anpassad skolgång. Så jag fick ta bort Spanska timmar och Fysik timmar. Sen ska jag och mamma åka in till Uppsala och ska jag ta buss därifrån till Enköping.

Idag fick vi läsa våra brev från 6an när vi skulle skriva brev som vi skulle läsa i framtiden, alltså nian. Breven var jätte kul. I Veves brev stog det. ''Fredagen den 9de,mitt tuggummi tog slut''. Sen senare i brevet stog det. ''Måndagen den 13de,mitt tuggummi tog slut igen.''. I slutet av mitt brev stog det
''Ha det bra och lycka till med ____'', ''Ps.Hoppas du är smart i framtiden :)''. HAHAh xD

Usch jag mår illa. Har en äcklig obekväm känsla i mig. Jag skulle ta Lergigan nyss och sen märker jag att jag tog två Fontex istället.Vilket är vad jag ska ta på morgonarna. Känns som jag ska spy upp mina tarmar. Blä.Och eftersom Fontex är en medicin som varar länge så kan jag ha tagit en lite överdos typ eftersom jag tog det imorse också. Mamma ringer till sjukhuset och frågar om vi ska komma in eller nåt.ÅWH DET GÖR ONT OCKSÅ.
FUCK!
Åwh jag orkar inte skriva mer.