Jag mår dåligt nu,ja . Det får tankarna snurra otroligt. Jag vet inte. Jennifer är sur på mig för att jag inte kommer till henne för att jag skäms för mig själv, för att hon tycker jag är löljlig.Robert testade jag att sluta prata med och när jag inte börja prata med honom märker jag att han aldrig börjar prata med mig. Känns rätt, jag vet inte. Som om jag inte är intressant att prata med, som om han bara svarar mig för att man är trevlig om man svarar. Ja man kan väll säga att jag känner mig ganska oälskad. Och ända sen jag slutat att liksom prata med robert först. Så drogs jag in i det och gjorde så med ängel också. Och då blir det inte att vi pratar så mycket. Förut visste hon min minsta lilla tanke. Nu känns det som hon inte vet någonting om hur jag känner. Jag kommer ihåg när vi kom hem från grönan och vi låg i min säng och hade pratat och hon visste allt om mig. Känndes som hon kände mina känslor, kände mina tankar. Men nu vågar jag knappt tala om allt för henne. Jag vet inte varför. Jag har förlorat mina vänner för att blivit anklagad för något jag inte gjort. Men jag kan iallfall stolt säga att jag avslutade den vänskapen med att jag vet att jag inte hade gjort fel då. Dom hackade ner på mig och en av dom började påvärka alla dom andra mer och mer. Det som smärtar mig lite av det är att dom inte värkar sakna mig, att dom lät mig gå så lätt. Jag vet att jag gjorde rätt, jag talade om hela situationen för ängel,jennifer och mamma och pappa. Och dom sa att jag gjorde rätt. Nu kan jag knappt se dom längre. Av att se dom blir jag så arg att jag måste gå därifrån. Har fått byta lektioner för att jag ska ha så lite lektioner med dom alla som möjligt så jag ska slippa må dåligt. Jag saknar många av dom som aldrig la sig i. Men skulle man fråga dom nu skulle dom nog vara arga på mig dom med för att dom andra manipulerat dom. Och då håller ju dom såklart med dom. Och en sak som jag fått veta sen jag lämnade er. Att en av er har gjort såhär förut. Jag hatar henne för det. Manipulera ut någon sådär bara för att hon avundsjuk. Usch. Det gör seriöst ont i hjärtat när jag tänker på det.Jag har även blivit väldigt utseende fixerad. Dödade mitt anisikte i fredags och det är onsdag nu och det har fortfarande inte läkt. Så jag har missat skolan mycket. Vilket alla tjatar på mig om att jag måste sköta. Jag saknar Ludde. När det blir såhär svårt vill jag så gärna bara ta självmord så jag får träffa min lilla vove igen.Min bror. Nu gråter jag. fan.Men jag får inte dö för ängel. Hon är det ända som står i vägen för mig och döden. Men jag vet att vi för länge sen sa att om någon av oss vill dö,och var helt säker på det. Så skulle den andra följa med. Jag känner mig så oälskad.

Jag tror jag har svaret på varför alla som börjar med så dåliga saker för att få slippa sina ångest. Och inte använder bra saker för att slippa ångesten. Det finns inget som hjälper, bara en sak. Att försöka göra det synligt att man mår dåligt, så man ska få hjälp. Det är därför vi tar droger, det är därför vi röker, det är därför vi skär oss. Men sen finns det ju såklart också andra anledningar till att man börjat med dom sakerna. Men vi gör det för att någon ska se oss och verkligen förstå att vi mår dåligt. Till slut ser dom oss, men inte som vi ville bli sedda. Dom ser oss som att vi behöver proffetionell hjälp. Dom tvångsinlägger oss. Dom tvingar ifrån oss ifrån våra sätt att må bra, att visa att vi mår dåligt, så som skära sig och så. Men vi vill ha kärlek, att människorna runt omkring oss ska hålla om oss och säga att dom älskar oss och dom ska hjälpa dig. Men människor gör oftast inte så. Dom väljer att hjälpa oss genom att tvångsinlägga oss.