Varför hopplösheten skär mig i magen.

Kl är något vid fyra och jag kan inte sova. Känner att jag kommit in i dendär perioden som jag hade i sexan. Att jag aldrig sover. Bara ibland men inte ofta, och inte länge. Jag sover precis så jag överlever. Max 3 timmar per dygn. Det är mörkt och tyst. Jag fick värsta ryck och tog fram en kasse och la ner alla min julsaker där i. Förutom alla lysen i fönstret och så för det orkade jag inte med. Jag tog fram en hög med papper jag inte kollat på på länge.J ag har bara undvikit den högen eftersom jag visste att det låg kort från min Farbrors fru som har cancer så jag har inte velat ta i dem. Men nu mådde jag dåligt,o ch när jag mår riktigt dåligt så bryr jag mig inte om någonting just då. Jag kan ta i allt då nästan. Ibland iallafall. Jag har ångest för att jag är rädd för min farbors fru för att hon har cancer. Tänk om hon dör. Då kommer jag ångra så mycket. Då kommer jag ångra allt. Men ändå så kan jag inte, men jag vill. Jag la även märke till att på ett kort hade mamma och pappa skrivit grattis från Albin, inte Junior. Junior heter Junior. Albin var vår förra katt, han är nu det största stjärnan på himlen. Jag saknar honom. Jag hittade två papper som jag skrev på dagen efter jag blev inlagd. Och papper som jag skrev och ritade på dagarna innan jag blev inlagd. Klockan piper. Den är halv fem. Mamma ska upp och göra sig i ordning för jobbet. Jag kommer få skäll för att jag är uppe. Men iallafall. Listan på alla namn är på alla jag någonsin älskat.Och grejen var den att på den kvällen visste jag att ingen av dom fanns kvar,eller så fanns dom bara inte hos mig.Pappa skrek. Jag grät och skrek på hjälp,andades hysteriskt.Vad som står syns inte helt.Ientligen kluddade jag bara först.Och skulle sen renskriva allt mycket bättre.Men det glömdes bort.

 Jag visste inte att någonting som BUP existerade när jag var där. Jag ville bara ut. Och jag antog att det var så med alla. Jag antog även att kanske alla andra patienter där var rädda för bakterier. Och att alla där var tvångsinlagda, som jag.










Jag gick emot känslan att inte tvätta mig efter att ha tagit i Gunillas kort.Jag känner mig duktig.Men jag känner mig mycket mer rädd att jag ska få cancer nu.

Kommentarer

Kommentera så är du awesome!. *w*:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback