Allt känns just nu så komplicerat, känner mig bara sönder, som min själ har dött. Som jag bara är en kropp som valsar runt. Jag lyssnar, jag skrattar, jag ler, men på något sätt känns det som om jag inte vet vad som händer. Sitter bara just nu och lyssnar på en av Joels låtar, känns som jag lever när jag hör den, som jag för första gången på länge är här. Måste spela den om och om igen för när låten inte är på är jag borta igen. Känns som att jag vill någonting, men jag vet inte vad. Jag vill lära mig piano, och kunna spela så som i låten, det känns som om det skulle vara otroligt skönt, bara spela och känna att allt släpper. Jag får tårar igen, som vanligt när jag skriver sånthär, jag går så djupt in i mig själv att jag gråter, kanske är det för att man säger att tårar är själens språk och känslornas röst. Jag känner just nu att allt som jag måste göra och allt, inte har någon betydelse, det viktigaste är mitt mående, som alla brukade säga till mig för två år sedan. Jag vill bara vara hos min ängel nu, ligga och prata om livet, om tårar, om kärlek, om hat, om allt. För hon förstår mig så otroligt. Jag saknar Ludde, jag saknar den tiden då jag var en lycklig tjej som inte behövde tänka på OCD och allt annat.