Såg nyss Edward Scissorhands. Såg den för första gången hos Melissa. Den är så sorglig. Den borde vara kändare än den är. Satt och grät vi slutet. Filmen beskriver känslorna så bra så jag själv blir kär i Edward typ. Den är så fin, så vacker. Får mig verkligen sakna känslan av sådan kärlek. Jag har svårt att bli kär. Jag har svårt att ge kärlek. Så dom som lyckas kan skatta sig annorlunda. Eller hur man nu ska säga. Den ända jag någonsin älskat så är ____. Alla på hela skolan visste det typ. Jag sov inte, åt inte. Men ändå var jag varje dag i skolan för att få se honom. Kan erkänna att jag typ ändå har svårt att släppa honom. Men han är annorlunda nu. Jag älskar fortfarande den gamla honom. Jag önskar han kunde komma till mig. Men iallafall. Nu ska detta inlägg vara om ''kärlek''. Vad jag kärlek för mig?. Jag vet iallafall att jag förut sa ''Kärlek uttnyttjas av människor. Människor blir tillsammans med andra fast dom inte ÄLSKAR dom. Dom blir bara tillsammans för dom trivs ihop och sånt. Men det är inte kärlek enligt mig. Kärlek är en känsla man inte kan bestämma över.''. Vad tycker jag nu?.Jag vet inte riktigt ärligt talat. Men en sak vet jag att jag håller med mig själv om fortfarande. Att dendär bilden. Den beskriver kärlek enligt mig. Kärlek är allt och inget. Kärlek är smärta, drog, hopp, bara ett ord, ingenting, allting, dröm, liv, glädje illusion ,allt och inget.

''Hold me.''..

''I can't.''