Hittade just en låda med en massa brev och teckningar som jag fått av alla mina underbara vänner ifrån Trönö. Jag har inte läst och kollat på dom på år och jag är seriöst förvånad att så små barn kan skriva sådana vackra saker, att dom kan förstå så mycket om vänskap och kärlek. Jag kommer aldrig glömma er.  Jag började gråta av hur mycket jag saknar er alla. Jag kommer ihåg de första dagarna när jag jag hade flyttat. Jag grät varje kväll pga att jag verkligen inte ville bo här. Jag ville vara hos er. Hemma, i Trönö. Och det värsta av allt dom kvällarna var att när jag mådde så så ville jag inget annat än att vara hos Jennifer. Jag kommer ihåg att jag grät och skrek efter Jennifer. Jag ska flytta tillbaka till Trönö en dag. Alla människor där verkar vara så mycket bättre än här. Jag må ha bott här ganska länge nu. Men mitt hem är ändå Trönö.