Vem var det som lät dig komma hem till mig när du var ensam med din moder. Vem var det som prata med henne så hon skulle bli lugn? vem var det som prata med dig när dina vänner inte fanns där, vem hjälpte dig att ta bort alla silvermaskar från ditt rum?

Du skriver som att jag aldrig hade gjort något för dig. Du skriver på ett sätt där jag verkar vara så ond och elakt och lägger allt på mig. Du skiver som att jag aldrig gjort något för dig.
Vill inte att du skriver om mig på ett sätt som kan få folk att tycka illa om mig.

Du försökte även hitta en ny ängel hela tiden och det skrev du på sms till mig.

Du hade nästan aldrig tid att låta mig komma till dig på slutet när min mamma var störd. I början fick jag komma PÅ EN GÅNG. Sen tog det 1-2 dagar efter hon blivit galen för att jag skulle få komma till dig. Resten du skrev är sant. Men som sagt. På slutet hade du aldrig tid för mig. Förut skrev vi på tele minst en gång om dagen. Men på slutet så pratade vi aldrig. Nej det sa jag aldrig. Jag har aldrig skrivit att du aldrig gjort något för mig. Du har gjort allt för mig. Du var den bästa människan, ängeln jag någonsin träffat. Men på slutet hade du inte tid för mig. Jag menar det att jag köpte presenter till dig. Som jag kom ihåg att du ville ha efter 2 år. Jag hade alltid tid för dig. Du var min första prioritet. Svarade till och med dig om du ringde och jag hade sex, det gör jag inte för någon annan. Jag tog hand om dig så otroligt mycket när vi började träffas. Jag satt och pratade med dig i telefonen när du trodde att ditt rum svävade i tomma intet och du inte vågade öppna dörren. Och erbjöd mig att komma hem till dig på en gång. Och likanade saker. Jag "klia" dina ärr. Som du sa att alla förut var rädda för. Jag känner att jag gjort så sjukt mycket för dig och dethär är tacken?. Meningen var att vi skulle vara tillsammans för alltid. Jag älskar dig. Jag säger att i början vad du den perfekta, den bästa. Men inte när du gjorde så. Att du lät mig gå så lätt. Det är det som är så svårt. Och att du valde någon som du aldrig ens träffat framför mig, som gjort så mycket för dig. Jag svär på mitt liv att jag gjorde mitt bästa att vara en bra vän till dig som jag kunde. För du förtjänade verkligen det. Jag ville ge dig allt. Jag tror aldrig någon på denna jord älskat dig så mycket som jag. 

"Du försökte även hitta en ny ängel hela tiden och det skrev du på sms till mig." WHAT?. när fan har jag skrivit det?. Har aldrig haft en minsta tanke på det. Jag vill inte ha någon annan. När jag älskar någon vill jag inte ha en ny av den om jag förlorat den, aldrig nånsin. Jag skulle aldrig göra så av alla personer. Jag kan ju fan aldrig skaffa hundraser som är Norwichterrier igen ens fan. Bara för att Ludde var det. Jag har inget minne av att jag skrivit det och det låter inte som någon jag skulle skriva av alla människor, och särkillt inte till dig.

För det andra:

Så hånade du mig på min blogg. Om du ska kommentera någonting så stå för vad du säger. Och jag är inte dum. Och uppenbarligen så vet inte du vad jag pratade om i det inlägget. "Jag blir så jävla less på alla människor som säger "Jag orkar inte" och ger upp. Det finns mycket här i livet som jag fan inte heller orkar med. Men gör något åt saken än att bara gå därifrån. Lös det för fan."

Jag pratade inte om livet. Jag pratade om förhållanden. Många killar idag, när dom börjar bråka minsta lilla med en så säger dom "Jag orkar inte." Och säger upp kontakten och går till nästa tjej. Men man kan lösa det. En gång frågade en ungdom ett gammalt par hur dom kunde varit gifta i så många år. Dom svarade att dom kommer från en tid då om något går sönder så lagar dom det, och köper inte en ny. Vilket jag menar att är hur det borde vara. Så sjukt jävla omoget att säga upp kontakten efter ett litet bråk. Man kan ju prata om det för fan. 

Jag kanske inte gör ett skit åt mina problem, eller så gör jag det. Jag vet inte vad jag tycker att jag gör. Och i inlägget pratade jag faktiskt om en kille jag träffade då som sa så. Du hade inget rätt att förlolämpa mig och jag hade inte förolämpat dig. Och så tycker jag det är synd att du skrev något sånt eftersom det betyder att du vet så sjukt lite om livet om du ska förolämpa MIG. Om du inte höll med med texten hade du kunnat skrivit ett argument mot det. Inte gå på med personangrepp. Vem är du att döma?. 

 Jag ångrar mig på ett sätt för att jag sa upp kontakten. Men när jag sa upp kontakten trodde jag att jag var så skadad av det du gjorde att jag trodde inte jag kunde vara med dig mer. Men nu har jag börjat tro att jag skulle det. Eftersom du betyder så mycket för mig. Men sålänge du inte ser vad du har gjort och visar att du verkligen är ledsen kan jag inte vara vän med dig. Det enda fel jag har gjort nu är att jag sa upp kontakten. Men det tänker jag bara be om ursäkt för om jag förlåter dig. Men du har inte sagt förlåt så jag kan inte ta emot det. Sen tänker jag i varje bråk alltid. "Är min stolthet viktigare än min vänskap med personen?". Och det är den inte. Så i de flesta bråk så har jag varit den som sagt förlåt. Men i dethär så gör jag inte det för jag vill inte vara din vän om inte du tänker lika dant. Att vår vänskap är viktigare än ett bråk. Kanske tänker jag om så för dig för att jag älskar dig mer än jag gjort med mina andra vänner.

 Jag ber inte om ursäkt förren den dagen jag förlåter dig. Och jag förlåter dig när du visar att du verkligen är ledsen och menar förlåt. Och om den dagen kommer det bestämmer du.