Jag vill vara fin på utsidan, jag vill vara fin på insidan. Jag vill bli älskad för min insida, jag vill bli älskad för mitt inre. Sen finns det vissa människor runt omkring mig som enligt mig är perfekta. Jag strävar efter att bli som dom men när jag försöker och misslyckas så känns allt hopplöst. Som om jag är en förlorare och kommer alltid vara det, att jag alltid kommer leva i skuggan av henne. Hon som som alltid kommer vara sötare, alltid kommer vara intressantare, alltid kommer vara roligare, och hon som kunde vinna honom innan jag hinner blinka. Tänk att få vara henne, det vore säkert en dröm. Att aldrig få vara den alla ser förbi. Den alla tittar på och beundrar ens yttre och samtidigt som dom lyssnar på hennes vackra inre. Känner mig kanske ganska hotad av henne antar jag. Men jag är som besatt av att en dag kunna få vara som henne. Men varje gång jag tror jag kommer det så misslyckas jag.