usch, är verkligen inte sugen på något nu. vill bara lägga mej under täcket
och aldrig dyka upp igen. är otaggad till tusen. blööööh. just nu känns livet
så himla onödigt. hur jag än gör så räcker jag inte till, det är inte tillräckigt
bra och jag bara får allt till att bli fult och fel. känner mej helt oinspirerad,
vilket suger så himla hårt.
jag vill vara ensam, men samtidigt. typ, vara ensam med någon i en bubbla.
herregud, jag vet inte. pallar inte samhället. så jävla stressigt och mörkt.
längtar faktiskt tills det kommer snö då det blir lite ljusare så att det inte typ
känns som man dött varje gång man vaknar. fan i helvetet.
känns som att gråta är det enda jag gör. lipar typ för allt nu för tiden känns
det som. hahah, så himla fult verkligen.
vill bah bli emo och skära mej och färga luggen svart och röd. HAHA. nej.
men allt kan dö.
helvete.

 Fast jag inte tror på att det inte finns något sånt som perfektion. Så strävar jag efter den. Tänk dig att alla killar/ tjejer du nånsin gillar alltid går till henne, den perfekta tjejen, istället för dig. För hennes utseende är perfekt. Man säger att utseendet inte spelar någon roll men sanningen är att det gör den för många personer, dom kan bara inte erkänna det. Det spelade roll för mig förut iallafall. Men inte ett dugg längre. För jag har blivit kär i andra personer personligheter, så mycket så jag glömmer bort folks utseenden. Men mitt eget, det är det ända utseende jag bryr mig om. Jag har ända sen sexan strävat efter att vara olika stilar och jämt försöka att ex. skaffa ny frisyr med förhoppningar om att, "när jag klipper mig, då kommer jag se bra ut!, då kommer folk vilja vara mina vänner, prata mycket med mig, fråga efter mitt nummer " osv. Men varje gång misslyckades jag. Sen får jag också tankar på att anledningen till att dom som är perfekta är perfekta, är det för att dom har både roliga personligheter och utseenden. Så då vill jag inte bara ändra på mitt utseende, utan också min personlighet. Vänner säger " Men du är fin" men det är vad dom tycker, då är jag bara vacker i era ögon. Men jag vill vara vacker i mina egna ögon. Vissa känner ofta att dom bara behöver spara ut längre hår eller gå ner i vikt för att bli perfekta, men inte jag. Jag har alltid hatat mitt ansikte, hur ska jag ändra på det?, utan att vara en fake barbie som blir kallad fake hela tiden. Det är så orättvist så jag vill bara lägga dynamit runt hela jordklotet och döda allt så inte orättvisan fanns. Jag säger jämt att alla är vackra, för jag menar att våra personligheter är vackrare än våra utseenden, så när mina vänner säger till mig att jag är fin så svarar jag alltd, " Nej, VI är fina :)". Ibland tror jag faktiskt också på att vi båda är fina, men ibland tänker jag bara på att det är den personen som är fin. Nu mår jag kanske dåligt över migsjälv så om någon skulle säga det nu skulle jag antagligen säga så men ientligen inte tycka det. Och så är det nog för många fler. Jag vet att Megan Fox, som är känd för att vara ''den snyggaste kvinnan'' och många tjejer vill se ut som, inte gillar sitt eget utseende. Hon kanske inte ser sig vacker i sina ögon, precis som jag, och många andra. Och jag vet att en av tjejerna som jag anser som min perfektion inte är nöjd med sitt utseende. Men det mest sårande är att när hon mår dåligt över sin kropp bryr sig alla om henne. Men inte jag. Har faktiskt råkat ut för situationen att både hon och jag hade som ett bevis på oss att vi var onöjda med våra kroppar. Och vi stog till och med brevid varandra. Dom började prata med henne om det, men mig gav dom fan i. Det var kul, mycket.

Men på ett sätt vet jag också att jag på något sätt måste vara vacker, eftersom alla är det. Eftersom jag ser alla andra utom jag själv som perfekta, så måste jag också vara vacker. Jag vet att jag är vacker, precis som alla andra. Jag måste bara lära mig inse det.

I miss those lips that took me high.
I miss your touch that made me fly.

 

You got my head in the clouds.
You got me thinking out loud.
The more you dream about me,
The more that I believe,
That nothing's ever out of reach.
So dream, dream, dream.

Häng dom högt. Häng dom långsamt. Jag kräver hämd.

- Få mig inte känna mig speciell om jag inte är speciell för dig. -

You’re so beautiful,
but that’s not why I love you.
I’m not sure you know that the reason I love you is you, Being you, Just you.
And that’s why I love you.

And I leave behind this hurricane of fucking lies.
I have lost my faith to this. This town that don't exist. So I run, I run away.
To the lights of masochists. And I leave behind this hurricane of fucking lies.
And I walked this line a million fucking times. But not this time. But this is enough. And but enough is enough. I will leave. After this bright period of my life. After school.